Likt strömmen i havet har du dragit ner mig i något jag inte kommer ur. Och även när strömmen slutat dra, när du slutat få mig falla för dig. Ligger jag kvar på botten, utan ett uns av styrka till att ta mig upp. Strömmen är borta, liksom du. Runt om finns de tusen liknande, men du var speciell, denna ström var speciell. Jag vet att jag måste kämpa. Jag måste komma upp. Eller så drunknar jag här på botten, likt som jag drunknar i kärleken till dig, trots att du inte längre finns..