jag springer. miljoner, känns det som, av träd förvirrar mig. var är jag, vad gör jag här? varför springer jag? jag hör mina fötter knastra mot grusen. sen hör jag, ett par till. dina. och då kommer jag ihåg, varför jag springer. jag springer från dig. men jag har ingen aning om varför. jag vet bara att jag ska springa, och något hindrar mig från att stanna. stanna och springa in i dina armar. svetten rinner, hjärtat slår. känner att jag snart inte orkar mer. men jag måste. måste fortsätta.

vaknar. ser dig sova här brevid mig med armen runt mig. ler, skrattar åt mig själv, åt min dröm. varför skulle jag behöva komma bort från dig? du är ju underbar. somnar om, lyckligare än någonsin med dig brevid mig.

fortsätter springa. meter blir kilometer, kilometer blir mil. hela kroppen pumpar. jag vet inte vad jag ska göra, var jag ska ta vägen. ser bara en raksträcka, en stig som aldrig tar slut, och runt stigen, dedär miljoner träden. tvingar mig själv att stanna. du hinner ifatt mig. jag går fram för att fråga var vi är påväg. varför jag springer. men såfort jag står framför dig, far en konstig känsla genom kroppen. och plötsligt ser jag inte dig framför mig. utan jag ser dig ovanifrån. du står ensam i skogen. bland alla träd. själv är jag borta. förstår ingenting. sen går du lugnt därifrån. ensam.

vaknar igen. sovit länge, klockan är mycket. går upp, upp för att hälsa på dig.tänker på drömmen, försöker analysera. får en konstig känsla när jag tänker på den. som att den betyde något. skakar bort det. hittar dig. går fram till dig. kysser dig, hälsar på dig, men kan inte komma ifrån denhär konstiga känslan om att drömmen inte var en vanlig dröm. fortsätter ignorera det. sätter mig brevid dig. mobilen ringer. reser mig upp. hämtar den. tittar på displayen och läser högt; "Fredrik". känner något hårt i bakhuvudet. inom loppet av några sekunder, hör jag ett kras, känner hur något rinner nedför nacken och inunder tröjan. kollar bak, ser den antika kriatallvasen ligga i tusen bitar. en smäll till. försöker identifiera föremålet. stekpanna, tror jag. i ryggen denna gången. denna fick mig falla. ligger ner. hoppas på att de var den sista. men vet sammtidigt att de inte var de. vet att såhär lite aldrig räcker. hoppas på att de går snabbt. spark mot magen. kan nästan höra hur ett revben knäcks. fast tag om fötterna. jag dras nedför trappan. ser en gestalt, förmodligen han, gå ut i garaget. han kommer tillbaks, med ett järnrör. tre smällar över magen. vänder på mig. spyr blod. en smäll till i ryggen. aj. två över benen. ser hur han höjer den. innan jag känner hur han krossar mitt skallben hinner jag tänka, att jag borde ha lyssnat på drömmen. jag borde ha sprungigt. försent. allt svartnar. jag försvinner. slut på elendet. precis innan jag är helt borta, hör jag dig skratta, haha. hora.

borta.